big girls don't cry.

i går efter att linn, matte och co (fia) hade åkt hem så kände jag mig lite rastlös. så då gjorde jag det fruktansvärda misstaget att sätta på the notebook. och ja, rachel mcadams och ryan gosling är ett vackert par. och ja, jag blir typ lycklig av att dom är tillsammans på riktigt. just nu är dom världens vackraste par (jag väntar fortfarande på att brad pitt och jennifer aniston ska bli tillsammans igen, även om hon förtjänar mycket bättre). men i alla fall, jag vet seriöst, ingen annan film som får mig att gråta så mycket. den är nog nästan värre än titanic gråtmässigt faktiskt. eller nja, dom är väl på ungefär samma nivå. men nu hade jag i alla fall inte titanic i närheten (och om man ska börja se en film klockan fyra på morgonen är väl inte titanic det bästa valet, med tanke på längden?) och för övrigt så hade jag nog inte vågat se den, när jag var helt ensam i huset. vaddå, den är ju faktiskt otäck. det äckligaste är ju att den är sann, såklart. och att fler personer än man tror, som är med i filmen, också är riktiga. eller ja, karaktärerna såklart. hur som haver, så såg jag the notebook. jag tror att jag grät från att dom gjorde slut för första gången, tills den slutade. i princip. jag är nog den blödigaste människan som finns, men det finns ingenting man kan göra åt det, tyvärr. men till mitt försvar så var jag fruktansvärt trött då. sen när den var slut så slog jag över till the voice, där dom spelade fergies låt (ny, tror jag? den var helt okej i alla fall), och den hette just, "big girls don't cry". haha, det var lite ironiskt.


idag har jag inte gjort så mycket. mest längtat tills att dagen ska ta slut. för i dagen efter (idag blir det ju nu men) så är det live earthgalan. och som bekant, så ska mando diao spela som enda svenska band. det tycker jag är häftigt! dom håller ju på att bli hur stora som helst. om några år så lär dom vara jättestora i usa också. det tror/hoppas jag. dom är i alla fall sjukt bra live, det vet jag, eftersom jag har haft turen att se dom två gånger. eller nja, en och en halv gång kanske man ska säga? med tanke på att den första gången inte direkt var någon hit. fast i efterhand så känns det värt det. man fick ju ändå vara i samma rum som dom, och det gick ju bra med alla skadade. i alla fall,  i morse när jag vaknade (eller ja, det var väl inte direkt morgon men) så slogs jag av känslan hur lugnt det var hemma. med tanke på att jag var den enda där. det brukar vara så himla mycket liv, med alla småsyskon. okej, jag har två stycken, men den yngste lever om så mycket att man antingen tror att han är tio personer, eller att han helt enkelt har rabies. eller arabies, som han sa när han var yngre. haha, det skämtet blir aldrig gammalt, och ja, han lär få höra det till hans blir trettio.

jag har kommit på att denna blogg kan inte vara underhållande för någon som inte är tinika, eller någon gillar mando diao. med tanke på att mando diao förekommer exakt hela tiden, så antar jag att det inte är så roligt att läsa om ett band man inte gillar. om man inte skulle gilla dom alltså. vilket jag inte kan förstå om man inte gör, med tanke på att dom gör så otroligt blandad musik. jämför till exempel "chi" med "sheepdog". man skulle aldrig kunna gissa att dom skulle kunna göra en låt som chi när dom släppte sheepdog. skit samma, nu ska jag sluta skriva om dom (i alla fall för detta inlägg). anledningen till att denna blogg bara är rolig för tinika är för att det förekommer allt för många interna skämt här. vilken normal människa skulle finna ordet proppmätt!!! (med tre utropstecken) roande? nja, inte så många kanske. och eftersom tinika är, tja, tinika, och gillar mando diao, så antar jag att hon gillar denna blogg dubbelt så mycket! grattis viveka anfall! haha, ännu ett internt skämt..

just nu lyssnar jag i alla fall på tingsek. synd att man inte hann se så mycket av honom på peace & love. anledningen till detta var att vi skulle se.. ja, man kan väl gissa. dom är nämnda lite längre upp i detta inlägg. och även i varenda blogginlägg sen mars typ. haha, helt sjukt egentligen. ser i alla fall fram emot att dom ska komma hit i höst/vinter/efter nyår. det blir trevligt. i alla fall, magnus tingsek. han är väldigt begåvad, och right this way var fin. det var det enda jag hann höra med honom, men jag gillade det i alla fall. hoppas man får se honom någon fler gånger.

just nu lyssnar jag i alla fall på uriel, med the ark, från deras senaste album prayer for the weekend. det är i sånna låtar, de lugna, som man förstår hur bra ola salo egentligen sjunger. en annan sak som är rolig är att han inte heter ola salo. han heter inte ens ola. jag kommer dock inte ihåg vars jag läste det, eller vad han hette egentligen, men något annat var det i alla fall. fast han passar mycket bättre i att heta ola salo, så det är väl bäst så! jag kommer i alla fall aldrig sluta tycka att det var coolt när timbuktu kom ut på scenen tillsammans med the ark. haha, sofia kommer snart halshugga mig om hon måste höra det där igen. men jag fattar inte, jag har aldrig varit timbuktus största fan, men just det där.. det var i alla fall ett oförglömligt ögonblick. lätt. jag funderar på att aldrig ta av mig armbandet från peace & love. som jag sa till tinika; "det påminner mig om bättre tider". det är ju sant. kan vara lite kul att titta på, om man är lite nere någon gång.

det svåraste med att skriva blogg är att man inte vet hur man ska avsluta? nu har jag tänkt att avsluta det med ett enkelt hej. jag har i alla fall satt in en finfin bild längst ner. som sagt, världens vackraste par. fast milo ventimiglia och alexis bledel låg också rätt bra till, fast dom är ju inte tillsammans längre. får väl bara hoppas att i alla fall rory och jess återförenas i sista avsnittet av gilmore girls. dom är ju tydligen inne på sista säsongen nu. drygt, jag som har missat massa avsnitt, på grund av stockholm, stugan, och ren glömska. och på tal om inget, så missbrukar jag frågetecken. det har till och med min storebror sagt till mig, och ja, det är sant. jag kan typ inte göra en enda mening utan det. fast, haha, meningen innan den där så lyckades jag allt. jaja, jag är alldeles för trött nu för att veta vad jag vill, jag måste nog gå och lägga mig nu alltså. och inatt blir nog en av mina tidigaste nätter på sommarlovet. trevligt. alltså, jag har för mycket fritid som sitter här hela sommaren och bloggar massa, som ingen ändå kommer att läsa.


hej


                                                                                   


Kommentarer
Postat av: roooostäääär

woho, jag heter inte "ingen" jag heter rouster men dom kallr mig boss!

2007-07-07 @ 12:07:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback