down in the past.

Denna helg har jag tillbringat i Borlänge på Peace & Love. Och jag vill tillbaka så äckligt mycket. Seriöst, det känns som att det är nu som jag verkligen fattar vilket tråkigt liv jag har. Jag har nog aldrig varit såhär rastlös. Mando Diao var det bästa jag har sett i hela mitt liv (inte helt oväntat dock), Snook var hur bra som helst, Jason Mraz var hur bra som helst, Tingsek var fin (hörde dock bara "right this way", eftersom vi skulle till Mando Diaos spelning, men det gjorde ingenting eftersom jag tycker att det är en av hans bästa låtar), Deportees var mysiga, The Ark gjorde en grym avslutning, Sugarplum Fairy var roande, Timbuktu var hur härlig som helst, och allt var verkligen hur bra som helst! Borlängesborna pratar hur fint som helst också. Jag är taggad somfan på deras tioårsjubileum i alla fall! Då ska jag bo på Scandic i alla fall, det är ju förmodligen där som alla kändisar kommer att hålla till. Jag måste i alla fall tacka Marinka och hennes familj, det var hur snällt som helst att vi fick bo där! Vi bodde cirka en minut ifrån själva festivalen, så det var jättenära, men det var ändå så pass långt ifrån så att man slapp massa oljud osv. Lite grejer som Sugarplum Fairy måste tänka på dock är att; 1. Inte uppträda i solglasögon. 2. Inte ta av sig skinnjackan om man inte är säker på att man får av sig den. 3. Inte ha på sig bragetröjor om en bandmedlem i ens storebrors (som är dubbelt så känd) band har på sig en likadan tröja kvällen innan. 4. Inte kasta trumpinnarna om man inte är riktigt säker på att dom kommer ut till publiken. Och till sist men absolut inte minst, stagediva inte om scenen är alldeles för hög. På vägen tillbaka upp så såg det inte allt för graciöst ut. Skämt åsido, dom gjorde väl ändå en ganska bra spelning, dom har ju jättebra musik. Det var dock synd att dom spelade så mycket från First Round, First Minute, med tanke på att Young & Armed är så mycket bättre. Men att jag fick höra Sweet Jackie och Stay Young gjorde mig otroligt lycklig. Det var lite stämning. Sen så träffade vi ju även David, basisten, dagen innan. Det var lite coolt ändå. Dagen efter såg vi även Timbuktu, men han vågade vi inte gå fram till, men han är i alla fall jättekort och söt!

 

Det absolut bästa på hela festivalen var dom jag kom för. Mando Diao. Och dom gjorde en inte besviken om jag säger så. Dock så känns det som att man inte kommer ihåg någonting nästan. Det var som att jag kämpade jättemycket för att försöka minnas alla detaljer och så, så att jag skulle kunna minnas det bättre senare, men dagen efter minns jag inte ens vilken bakgrund dom hade på scenen dom spelade på. Fast det var ju inte så väsentligt i och för sig. När Tinika konstaterade för mig att Björn nästan hade rakat av sig sina polisonger, just när konserten började, så dog jag nästan av lycka. Men det största glädjeruset var ändå när dom körde sina extranummer. Jag och Tinika antog att Ochrasy var det sista numret, eftersom den är lugn och den är ju som en hyllning till alla andra låtarna på skivan. Och så sa Björn "ni är nu välkomna till Ochrasy". Det var stämning. Sen efter Ochrasy så sa Tinika "jag önskar att dom hade spelat you can't steal my love", och hon hann inte ens säga färdigt meningen så hörde man introt. Jag har nog aldrig varit så lycklig som jag var i just den sekunden. Så nu hoppas jag att man på något sett ska kunna ta sig till Piteå Dansar Och Ler, så att man får se dom där också. Det skulle vara trevligt!

 

Snook gjorde också en jättebra spelning. Dom var den andra stora anledningen till att jag ville fara till Peace & Love. Det såg rätt så coolt ut när alla hedde upp händerna och formade en triangel, samma triangel som deras symbol är. Det var så kul när Kihlen sa "när vi kommer till Borlänge blir vi lika älskade som Mando Diao". Publiken verkade hålla med i alla fall. Jag längtade typ tills jag fick berätta det för Tinika, för jag förstod att hon inte skulle gilla det hon hörde, haha, och det gjorde hon inte heller. Tinikas snook-hat för evigt i mitt hjärta säger jag bara. Och när Danne sa "Alla som inte dansar är våldtäktsmän", det var kul. Han sa även "Jag dansar jättefult, men jag dansar i alla fall"! Jag tycker även att det var bra att dom pratade om jämställdhet och sådant. Dom verkar vara trevliga. Sen så var det så coolt under längst fram i taxin när Timbuktu kom ut på scenen, publiken blev i alla fall på G! Och under Timbuktus konsert så kom snook ut, det var så jävla nice, för innan hade han sagt "nu ska jag ta ut två killar som är viktiga i mitt liv", och då tänkte jag, tänk om det är snook, men det var det ju inte. Men sen så sa han "nu ska jag ta ut två personer som ni kanske vet vilka det är, dom heter Oskar och Daniel"! Och så kom snook ut utan tröjor, det gillade jag! Och sen när The Ark uppträde, under sista låten, så hörde man någon rappa. Och då tänkte man ba "shit, vad pinsamt om det där är Ola Salo", men så var det Timbuktu, och så stod han med dom på scenen. Sen kom det ut massa andra folk också. Eftersom vi stod så långt bak så såg jag inte riktigt vilka det var, men jag vet att Kristian, Sugarplum Fairys trummis var där, och även Lars Winnerbäck, som var den hemliga gästen som dom hade. Det var väldigt dumt att placera honom på en sån där liten scen, med tanke på hur känd han är. Dom var tvungen att ha poliser som sa vars man skulle gå in och ut för att det var så mycket folk där. Man såg inte så mycket, men en liten skymt av honom fick jag allt. 

 

Jason Mraz var också trevlig att titta på. Han är verkligen hur duktig som helst, och väldigt musikalisk. Jag minns på ett ställe så skulle han låta som en trumpet, och det var jättelikt! De bästa låtarna var The Remody och I'm Yours. Mest I'm Yours, eftersom den hade nog alla i publiken hört. Det lät verkligen jättefint när alla sjöng tillsammans med honom. Han har en väldigt bra röst, fast det visste man ju redan, men ändå. Det var i alla fall jättemycket folk under hans konsert. Han sa i alla fall att han aldrig skulle hoppa över Sverige under sina turnéer längre, det var lite humor. På tal om mycket folk, när Timbuktu spelade så sa han "he upp era mobiltelefoner i luften, jag vet att ni alla har med er mobiltelefoner!". Det såg så jäkla coolt ut med allt som lyste. Jag har dock ingen aning om hur mycket folk det var, men när man tittade bakåt så såg man bara allt ljus. Det var fint.

 

Tack Borlänge, Tinika, Sofia, Linn, Mando Diao, Snook, Timbuktu, The Ark, Sugarplum Fairy, Jason Mraz och så vidare för en av de bästa helgerna i mitt liv!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback