fint

jag lever, så att alla vet.
detta gjorde mig så glad, jag tänker på farfar, hur han måste gå igenom något liknande med farmor, som knappt kommer ihåg någonting.  

www.dayswithmyfather.com

punkt

denna vecka har gått upp och ner, verkligen. för tillfället har jag inte ork till någonting egentligen, det enda jag vill göra är att ligga och kolla på lost. jag har sett 6 avsnitt. jag är några år efter. kriget "oc vs lost" gjorde att jag inte har sett det förrän nu. och jag gillar det. jag tycker om sawyer. och boone är vacker. och bloons level 45 är hur svårt som helst. jag ska nog sova nu. eller se ett avsnitt av laguna beach. vi får se. hejdå. vad mycket punkter det blev förresten.

drömmar

om det är något som är galet så är det ju drömmar. varför drömmer man? ska seriöst börja forska i det där.. enligt hanna så drömmer man om det man vill få ut ur huvudet. det kanske stämmer, men för några nätter sen drömde jag den obehagligaste drömmen jag någonsin drömt;

jag hade en dödssjukdom och så bestämde jag mig för att säga hejdå till livet och hela min släkt samtidigt. jag skulle typ hoppa ner mot en jättehög studsmatta eller något. sen så när jag såg min familj stå där nere så klarade jag inte av det, så jag sprang till mamma och pappa och grät jättemycket. och sen så blev min släkt typ besviken på att jag inte klarade av att ta livet av mig.

hur förklarar man en sån dröm egentligen? jag vill inte ta livet av mig. är det någon jag känner som inte mår bra? är jag rädd för att jag inte ska räcka till för folk? det är konstigt, drömmarna.. i natt drömde jag en betydligt roligare dröm, fast den var lite creapy den med. jag och tinika stalkade en kille på en cykel genom att vi cyklade efter honom typ en meter bakom. ballebjörnen var för övrigt också med i drömmen, han hade gymmat och sen for han hem i långa, lila cyckelbyxor!


viktig information

jag glömde ju berätta det häftigaste som hände våran sista dag i hufvudstaden. vi såg en viss oskar linnros, i de flestas ögon känd som en viss "kihlen". med tanke på att hur mycket jag har lyssnat på snook och hur snygg jag tycker att han är så var detta en mäktig upplevelse. vi hade dock inget tillfälle att varken prata eller fotografera honom eftersom han syselsatte sig själv med diverse tekniska mekanismer såsom mobiltelefon och ipod. sedan kom en manlig bekant till honom som han umgicks med, så jag och pernilla fick nöja oss med att ha suttit i samma trappa som honom (detta var inte knarkartrappan)


hemma är tjockt bra

nu är jag hemma ifrån semestern. allt har varit fint, pernilla var lite besviken på stekarna i stockholm, det fanns inte så många som hon hoppats på, och jag håller med henne, det brukar finnas fler av dom. men man tar vad man får, andra fina människor fanns det där, bland annat en knarkare som hette Addi. Jag och pernilla satte oss på vad vi trodde var stockholms motsvarighet till apberget, men när vi reste oss för att gå därifrån så såg vi att alla satt och rökte tveksamma cigaretter och drack, så vi hade helt enkelt bara hamnat på någon knarkartrappa. håkan i borlänge var för övrigt det finaste jag någonsin sett.

just nu lyssnar jag på coldplay för att förbereda mig inför september, det kommer bli fint, det är jag helt säker på. nu måste jag snart gå ner och paxa vardagsrummet inför kvällen (ja, bor man 7 personer i ett hus där det alla oftast umgås med sina egna vänner så att det blir massa extra människor så måste man paxa om man vill se på tv på kvällen).

igår såg vi för övrigt filmen ett öga rött (därav rubriken, jag tror att huvudpersonen sa något sånt där. han använde i alla fall ordet tjockt flitigt). den var inte så bra, man blev irriterad på huvudpersonen. jag kunde i alla fall skryta med att jag har sett pappan live, och japp - det gjorde jag också!

RSS 2.0