fotfobi

är det något jag tycker illa om så är det fötter. även fast jag och alla andra (obviously) har dom så är det någonting över dom som gör att jag får panik. eller inte panik, men dom äcklar mig så grymt mycket i alla fall. klarar inte av om någon her sin fot (särskilt om dom är utan strumpa, orkar inte det) på mitt ben eller ännu värre, nära mitt ansikte. jag har tänkt på hur läskigt det skulle vara om man hade fötter som händer, då skulle man måsta ha fötter i sitt ansikte hela tiden nästan. fyfan. dock så tycker jag att mina fötter har fått ta lite för mycket stryk idag, först så slog jag in min stortå i någonting som stod på golvet (var så arg att jag inte orkade kolla efter vad det var för någonting) så att den började blöda och så för bara några minuter sedan kände jag något som sved till i min tå, och när jag sedan gick för att kolla efter vad det var för någonting så hade jag fått in en glasbit i foten. vet inte hur glaset kommit dit dock, har inget minne av att jag gjort sönder ett glas på mitt rum på senare tid. jaja, shit happens. imorgon har vi friluftsdag. det lär bli skit.

lite

den enda anledningen till att jag skriver i denna blogg är för att "folk" (dvs alla mina läsare aka tinika) inte ska tro att jag har dött. eftersom tinika träffade mig idag så vet hon att jag inte är död, men jaja. imorgon börjar gossip girl, jag är sjukt taggad. jag kom ihåg i julas att jag sa att när gossip girl började igen så skulle vårat projekt vara slut, och snart är det det också. ska bli rätt skönt. på tal om gossip girl så har jag haft with me med sum 41 på hjärnan enda sedan igår då det var scenen med chuck och blair (black HEHE) i bilen. dom är som fina. detta inlägg känns jättetråkigt och onödigt, men jag har inte kommit på något intressant "ämne" att skriva om, så det blir bara lite slötext.

jag kan ju säga att denna bild på brendon får mig att smälta som smör i solsken! (gillar uttrycket!)


nu ska jag gå och kolla kanal 5's gossip girls hemsida som dom har skrytit så mycket om, och ikväll blir det ladder 49 och förhoppningsvis lite grinande på kanal 9!

tetrisklubben

jag går alltså media, ett program som kräver att man sitter vid datorn mycket. och då menar jag mycket. eftersom alla på våran linje har sin egen dator så sitter vi vid dom även på rasterna, mestadels med det underbara spelet vid namn tetris. alla som har spelat tetris under en längre period vet hur beroendeframkallande det faktiskt är. jag börjar känna mig som en alkoholist; jag tror att jag kan sluta om jag vill, men jag vill bara inte. jag tror dock inte riktigt att det är fallet. fast när man börjar se de där tetrisformerna falla ner när man ser på tv eller ska sova så märker man att man börjat spela det lite för mycket.

under en period nu så har jag och några andra av mina klasskompisar startat en klubb - den som först får 100 rader på kalles tetris skulle få fika av de övriga i tetrisklubben. det kanske inte låter så mycket, men kalles tetris är mycket mer komplicerat än ett vanligt tetris. och igår tog jag rekordet, jag fick 101 rader, vilket betydde fika!

jag bestämde mig någon gång förra veckan att när rekordet var tagit så skulle jag lägga av med tetris, eftersom det är så berondeframkallande. det var tydligen försent, för även fast jag tog bort det från min bärbara dator (jag tog till och med bort det från papperskorgen så att jag inte skulle kunna fiska tillbaka det, för ofta man orkar ladda hem det igen) så sitter jag på min pappas dator och märker till min stora glädje en ikon för kalles tetris på skrivbordet, så nu sitter jag och spelar det här, trots att jag lovat mig själv att inte göra det. jag gillar min självbehärskning i alla fall!

-

ps. kevin federline AKA k-fed är fulare än man tänker och ser ut som en asiat blandat med en hund. ds.

emo

jag funderar på att inte skriva detta blogginlägg över huvudtaget, för det kommer enbart att bli emo och aggresivt. men jag har tänkt att skriva det ändå.

det första som irreterar mig är att jag skriver fel hela tiden. vilket gör att jag måste sudda och hålla på. att jag inte vet hur man stavar ordet irreterar gör man förbannad. jag tror även att jag har pajat mitt tangentbord när jag slog på det i frustration, det känns ju jätteroligt.

en annan grej är killen som är med i made. han låter som borat, fast som om han läser rakt av från ett papper.

jag blir också arg över att jag bor hemma. och över att jag klagar på att jag bor hemma. för att jag inte orkar ta tag och typ, fixa ett jobb eller något. inte ens sommarjobb tog jag tag i, och nu är det för sent. fast jag inte vill ha något. men jag vill vilja. fan, alla vill väl ha pengar? jag hatar även att min familj är så jäkla dryg.

jag hatar att jag inte är utåtriktad.

jag hatar att jag letar en intervju med panic at the disco, som jag misstänker att jag har hittat, men inte kan läsa, eftersom man inte kan läsa den över internet. och eftersom jag inte bor i usa, så kan jag inte heller köpa tidningen. om jag inte beställer den, och det vet jag inte heller hur man gör.

det som gör mig mest arg är sommaren. jag borde längta, vilket jag gör, men jag blir fan arg på allt. det är så jävla mycket som kommer bli skit, både på sommaren och efteråt (och allt sånt involverar min mysiga familj). och tvåan kommer bli skit. trean kommer bli skit. det enda bra kommer att vara sista veckan i trean, det är väl då man kommer uppskatta skolan på riktigt.

sen så orkar jag inte att jag har jättemånga läxor, och att jag fortfarande håller på med en som jag har hållt på med sen i morse, för att jag inte orkar. blä. jag funderar på att dansa ut min ilska som bret brukar göra.

RSS 2.0