ibland har jag svårt att dölja min entusiasm

Igår på jobbet satt jag och kollegan och pratade om Noliamässan var värt ett besök eller inte. Ett av våra kidz hör samtalet:
 
Jag: Alltså... Jag vill ju bara fara dit för att se Anton Ewald.
The kid: Jag ska också fara och titta på honom.
Jag: Jaha, vad kul! Vi kanske ses där då.
TK: Jaa.. Jag ska krama honom också.
Jag: (en aning för exalterat) får man det!?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback